Att elsparkcyklarna är mobilitetssektorn kanske allra hetaste fråga har varit svårt att missa. Deras tämligen snabba intåg i städerna har väckt reaktioner från såväl politiken som den enskilde medborgaren–positiva och negativa.
Man kan spendera timmar—ja, om inte en livstid—på att försöka definiera vad hållbar utveckling är. Inte minst utveckling. Sådana diskussioner har i decennium präglat såväl akademiska som politiska debatter. Någon egentlig konsensus har man dock inte lyckats nå under alla år. Finns det något att enas kring? Och hur ska man ens kunna sätta begreppet i relation till arbete?
Sättet som människor förflyttar sig på är under stor förändring, kanske den största sedan bilens tillkomst. Nya insikter gör att den privata bilen inte längre har en lika självklar plats i människors liv.
När du hör ordet mobilitet tänker du kanske på bussar, tåg, tunnelbana, spårvagnar eller bilar. Mobilitet är något som alltid funnits i vår vardag och har under det senaste århundradet sett ungefär likadant ut. Däremot har synen på mobilitet de senaste åren så sakteliga börjat förändras. Det finns många strömningar och drivkrafter som möjliggör och förändrar förutsättningarna.