Vad krävs för att människor, materiel, drivmedel och andra resurser ska kunna ta sig dit de behövs både i vardagen, i kris och i värsta fall krig? Sveriges förändrade säkerhetsläge och medlemskap i NATO innebär nya förutsättningar för totalförsvaret, och logistiken är en central del av den förmågan.

I Mobilitetspodden möter Anna Wadström Mattias Elfström, överstelöjtnant och chef för Utvecklings- och inriktningssektionen vid Försvarsmaktens logistik, FMLOG, tillsammans med Eva Errestad, projektledare på IUS Innovation med ansvar för IUS beredskapssatsningar. Tillsammans utforskar de Försvarsmaktens nya logistikkoncept och vad det innebär för såväl Försvarsmakten som resten av samhället.

För logistiken slutar inte vid Försvarsmaktens gränser. Hamnar, flygplatser, järnvägar, vägar, sjukhus, industrier och civila transportresurser ingår i ett större system där militär och civil kapacitet behöver fungera tillsammans. NATO-medlemskapet innebär dessutom att Sveriges logistiknätverk behöver kunna stödja allierade och vara en del av planeringen för försvaret av norra Europa.

Det ställer nya krav på samverkan mellan Försvarsmakten, kommuner, näringsliv, akademi och andra delar av civilsamhället – men öppnar också för innovation. I avsnittet diskuteras hur civil teknik, autonoma transporter och nya arbetssätt kan bidra till ett mer resilient samhälle. IUS Innovations arbete inom bland annat Smart Landsbygd blir ett konkret exempel, där lösningar för autonom mobilitet och småskalig logistik utvecklas för att skapa nytta i vardagen och samtidigt kunna bidra med redundans vid kris eller krig.

Men innovation handlar inte bara om ny teknik. Det handlar också om hur vi samarbetar, delar kunskap och utvecklar nya metoder tillsammans. Som Mattias konstaterar behöver vi inte bara innovera lösningarna, vi kan också behöva innovera själva sättet vi innoverar tillsammans. Ett av avsnittets viktigaste medskick är därför att totalförsvaret inte byggs av en enskild aktör. Förmågan finns i hela samhället, och goda idéer, nya samarbeten och kunskapsutbyte kan bidra till att stärka både resiliens och avskräckning. För det vi bygger för att kunna hantera krisen kan också göra samhället starkare innan den inträffar.